En strategisk gigant
Finland är den främsta leverantören av nickel inom EU. Det är ett kritiskt råmaterial för rostfritt stål, legeringar, litiumjonbatterier som används i elfordon, energilagring, samt teknik som möjliggör förnybar energi. Finland har en unik position i Europa med en välutvecklad värdekedja för nickel som omfattar gruvdrift, bearbetning, raffinering och produktion av kemikalier av batterikvalitet. Detta integrerade ekosystem skapar betydligt större värde än enbart export av råmaterial.
Det som utmärker oss på Kevitsa globalt är vår miljöprestanda i världsklass. Medan det genomsnittliga globala avtrycket för nickelproduktion var över 34 kg koldioxidekvivalenter per kg nickel under 2023, har raffinerat nickel framställt från Bolidens nickelmatte ett avtryck på mindre än 5 kg koldioxidekvivalenter per kg. Genom att erbjuda en produkt med hög standard och låga koldioxidutsläpp vill vi göra det möjligt för EU att minska sitt beroende av marknader utanför unionen.
"Vår verksamhet är en nyckelfaktor för att EU ska kunna minska sitt beroende av koldioxidintensiv nickel från Ryssland och Asien. Vi bryter inte bara malm; vi säkrar en ansvarsfull och transparent försörjningskedja för hela den europeiska kontinenten"
— Tom Söderman, General Manager vid Boliden Kevitsa.
Utmaningar för konkurrenskraften
Trots sin centrala roll i den gröna omställningen står den finska gruvindustrin inför ett allt stramare reglerings- och skattelandskap. Ett bekymmer är den nuvarande nivån av mineralskatten. I Finland är skattesatsen för metallmalmer satt till 0,6% av det beskattningsbara värdet, vilket är tre gånger högre än den mineralersättning på 0,2% som gäller i Sverige.
Vidare utgör implementeringen av EU:s ramdirektiv för vatten ett betydande hinder. Rekommendationer om att drastiskt sänka miljökvalitetsnormerna (EQS) för nickel skulle kunna dramatiskt minska Finlands möjligheter att utvinna mineralen.
För Finland skulle minskade investeringar inte bara påverka gruvprojekt utan även förädlingsindustrier, innovationsverksamhet och det framväxande batteriklustret. De bredare samhällseffekterna kan komma att inkludera färre jobb, lägre regional ekonomisk utveckling, minskade skatteintäkter och en försvagad förmåga att attrahera industriella investeringar kopplade till den gröna omställningen.
För att omställningen till en fossilfri framtid ska förbli möjlig måste miljöpolitiken vara förankrad i lokala finska förhållanden snarare än i standardiserade rekommendationer som inte tar hänsyn till den strategiska nödvändigheten av inhemsk nickel. Nyckelfrågan är inte om förändring behövs, utan om de övergripande resultaten stöder långsiktig hållbarhet, konkurrenskraft och samhälleligt välbefinnande.