Skogen får liv av död ved
När Aitiks sandmagasin ska utvidgas krävs utrymme. Det innebär att mer mark måste tas i anspråk för verksamheten. Aitiks ansvar är då att i möjligaste mån minimera den påverkan. Något de gör genom bland annat ekologisk kompensation.
– Vi skyddar två andra områden som kompensation för det vi måste ta i anspråk för vår verksamhet, säger Sofia Lindmark-Burck, miljösamordnare på sektionen för Yttre miljö i Aitik.
Sandmagasinets utvidgning innebär att cirka 376 hektar mark, där närmare 170 hektar består av skog med naturvärden som klassats som höga eller mycket höga, påverkas direkt. För att kompensera för det föreslog Boliden själva att de skulle kompensera förlusten av mark genom att skydda och förstärka naturvärden i andra områden. Förslaget redovisades i domstolsförhandlingar och togs med som ett villkor i Mark- och Miljödomstolens deldom från 2014 gällande Aitiks miljötillstånd.
– Förhoppningsvis kommer det här att bli ett sätt att visa att man kan kombinera en aktiv gruvdrift med ett bra miljötänkande, säger Sofia.
Kompensationsområdena var dock inte helt lätt att bestämma. Tillsynsmyndigheten, Länsstyrelsen, hade önskemål om att Boliden skulle gå in och skydda områden som redan hade höga naturvärden men som inte ännu var skyddade av att vara naturreservat. Ett förslag som Boliden inte helt höll med om var det bästa alternativet då det, enligt dem, skulle innebära en oundviklig förlust av skog med höga naturvärden.
– Vi kände att det fanns ett mervärde i att minimera förlusten av mark genom att hellre fokusera på aktiva åtgärder för att skapa höga naturvärden på områden med potential att kunna höja naturvärdena, säger Sofia.
Efter många och långa diskussioner enades Boliden och Länsstyrelsen om en modell för kompensationen. Två områden, på totalt 840 hektar, långt mer än de 250 hektar minimum som tillståndet krävde, i närheten av Aitik och i direkt koppling till Leipipir Ekopark samt Dundrets naturreservat valdes ut.
– Områdena valdes ut bland annat eftersom vi känner att det finns ett stort värde i att bibehålla och höja naturvärdena i närområdet, säger Sofia.
Ett servitutsavtal på 50 år tecknades med markägarna Sveaskog och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) med tillägget att Länsstyrelsen kostnadsfritt får ombilda området till reservat om åtgärderna anses lyckade och om de så vill efter avtalets slut.
Kompensationsplanen består av såväl skydd av de utvalda områdena som mer aktiva åtgärder, till exempel flytt av död ved och biologiskt viktiga arter såsom till exempel insekter i vinterdvala samt vedsvampar. Målet är att se om det går att påskynda den ekologiska leveranstiden, det vill säga tiden det tar för levandemiljön för områdets arter att förbättras, för att på så vis skapa höga naturvärden. Det sistnämnda planeras även bli föremål för ett långsiktigt forskningsprojekt som Boliden stödjer inom ramen för SLU:s skogsforskning, något som inte har funnits tidigare då det generellt sett är ovanligt med möjligheter till ett så långtgående projekt.
–Om det fungerar kan det öka den biologiska mångfalden och förbättra levnadsförhållandena för hotade arter på mycket kortare tid än vad som vanligtvis är fallet i nuläget, säger Sofia och tillägger att hon även hoppas på att det inte bara är Boliden och deras samarbetspartners, Sveaskog och SLU, som ska kunna dra nytta av erfarenheterna från projektet. Förhoppningen är nämligen att det även ska kunna gynna såväl andra företag som kan behöva utföra ekologisk kompensation som skogsforskningen i stort.
Det handlar dock inte bara om att se vilka möjligheter som finns för att påskynda ekologiska processer och därmed förbättra artrikedomen. Med kompensationsprojektet ser Boliden också möjligheter till att förbättra rekreations- och upplevelsemöjligheterna för människor i området. Därför finns det planer på att göra delar av området till så kallade skolskogar, dit skolor kan ta med sina elever för utbildning i naturen. Utöver det så finns det även planer på att skapa grillplatser, förbättra skyltning och på andra sätt öka tillgängligheten till området. Genom en del av området går dessutom Hermelins ridled, som på 1700-talet användes bland annat för att frakta malm med ren och ackja. I projektet finns därför planer på att förlänga den leden upp mot Dundret och på så vis skapa bättre möjligheter för friluftsliv.
– Jag tycker att det är viktigt att ha en balans mellan ekologisk nytta och mänsklig rekreation. Vi vill att även allmänheten ska kunna nyttja och ha glädje av området, säger Sofia.
För Sofia, som i grunden är biolog med inriktning på bland annat naturvård, är det här ett spännande projekt som på längre sikt kommer att skapa ett än större mervärde genom projektets potential att ge värdefull information och forskningsmöjligheter till den ”gröna” skogsforskningen. Hon gläder sig även över det engagemang som hela projektgruppen visar.
– Man märker att det finns ett genuint intresse inom projektgruppen, att det här gör vi inte bara för syns skull. Vi vill verkligen att det ska fungera och göra skillnad, avslutar hon.
Text: Catrine Johansson-Lantto
Foto: Daniel Olausson