1940-talet
Andra världskriget är ett faktum med effekter i Europa och världen. Så även i norra Sverige och Finland. Brist på resurser och andra uttryck för kriget skapar stora utmaningar för produktion och transport.
Summer 1943
Brist på olja och gummi försvårar lastbilstransporter och tvingar Boliden till alternativa metoder. Världens längsta linbana – 96 kilometer – börjar 1943 flytta koncentrat från Kristineberg till Boliden.
Översatt i lastbilar skulle mängden koncentrat som transporterades betyda cirka 300 000 fordon med en lastkapacitet på 40 ton.
Juli 1944
Chefen för Finlands krigsekonomi ger order om att flytta smältverket Imatra västerut, undan kriget. Det tar 200 ryska krigsfångar och 30 arbetsföra mentalpatienter sex månader att flytta fabriken till Harjavalta.
Imatra smältverk 1942.
I början av augusti år 1944 rådde kaos på heden i Torttila. Maskiner och utrustning som fraktats från Imatra fick tippas i skogen eftersom man inte hade tillgång till några kranar eller andra hjälpmedel för att lossa järnvägsvagnarna.
1949
Efter kriget rusar priset för elektricitet i Finland. Metallurger i Harjavalta får då en idé - att använda den naturliga värmen som uppstår mellan järn- och kopparsulfider för att värma koncentratet. Vad vi idag kallar flashsmältning.
Trots att testerna med provugnen inte hade gett några övertygande resultat började man bygga ett flashsmältverk i produktionsskala. Mellan januari och mars 1949 murades reaktionsschaktet.
Den första flamugnen färdigställdes den 23/3 1949.
I mitten av 1950-talet blev funktionaliteten betydligt mer pålitlig och samtidigt förbättrades arbetsförhållandena på fabriken. Här arbetar en stentappare sommaren 1955.