Den 10 december 1924 bröt guldfebern ut i Boliden. Det var då man vid provborrningar på den så kallade Fågelmyran påträffade Bolidenmalmen – Europas rikaste malm. Ett nytt samhälle, Sveriges Klondyke, växte upp och guldruschen var ett faktum.
Men det hela började egentligen redan långt tidigare. Strax efter 1900 blossade guldfebern upp för första gången i Skellefteå med omnejd. Eftersom det rådde metallbrist under första världskrigets sista år stegrades intresset för trakten ur malmletningssynpunkt. En ny typ av företag, så kallade emissionsbolag, såg dagens ljus. De var spekulativa holdingbolag bildade av bankerna. Ett sådant företag, Centralgruppens Emissionsbolag, blev ursprunget till dagens Boliden.
År 1915-1920 förvärvade Centralgruppen ett antal gruvor och innehav i andra gruvföretag, men sålde en del av sina tillgångar och joint-ventures efter att ha gått med betydande förlust i flera år.
I maj 1925 övertogs företaget av den bank som ursprungligen finansierat rörelsen. Banken bildade sedan två gruvföretag, Västerbottens Gruvaktiebolag och Skellefteå Gruvaktiebolag. Finansmannen Ivar Kreuger, känd som "Tändstickkungen", engagerade sig och blev efter ett antal transaktioner ägare till 90 procent av aktierna. Under några dramatiska år satte han sin prägel på företaget.
I februari 1931 slogs de två företagen ihop och blev Boliden. Hela världen upplevde depression på 1930-talet, men i Skelleftebygden skapade Boliden tillväxt. Det ledde till ekonomiska fördelar och befolkningsökning i regionen. Antalet anställda ökade stadigt och 1935 var arbetsstyrkan uppe i 2 500 personer. Den positiva utvecklingen fortsatte under andra världskriget.
Samhället Boliden växte snabbt upp i anslutning till gruvan. Gruvsamhället fick karaktären av en ytterst välordnad, lugn och idyllisk villastad.